Hjärtmussla, Venusmussla

Cerastoderma edule, Paphia undulata, Meretrix spp, Venerupis pullastra, Veneridae, Venerupis spp

Hjärtmusslan har en lång, kraftigt böjd fot med vilken den kan gräva ner sig i sanden på bara några få minuter.

Hjärtmusslan har en lång, kraftigt böjd fot med vilken den kan gräva ner sig i sanden på bara några få minuter. Det finns cirka 50 arter hjärtmusslor, varav den vanligaste på svensk marknad är vanlig hjärtmussla, Cerastoderma edule. Hjärtmusslan är liten och rund är små runda musslor som blir 3-5 cm lång och har ett blekgult eller ljusbrunt vågformat skal. Djuret lever på grunda sandbottnar, helst på tidvattenstränder, där de gräver sig ner i sediment. De kan överleva en månad i en frusen sandbotten.

Venusmusslor (Veneridae) är en familj av musslor som omfattar fler än 500 olika arter. Vissa venusmusslor har starka färger och mönster medan andra är mindre färgglada men har räfflade lameller eller revben. Storleken varierar mellan arter, från 1 till 10 cm.

Venusmusslor återfinns i de flesta hav världen över. Vissa trivs på tidvattenstränder medan andra uppehåller sig i havet på 200 meters djup.


Förekomst

Venusmusslor finns i alla tropiska hav samt i vattnen runt Antarktis och Arktis. Hjärtmussla finns i vatten utanför Europa, från Island i norr, söderut till vatten utanför västra Afrika så långt söder som Senegal.


Fångstmetoder

Vildfångade hjärtmusslor och venusmusslor skördas både för hand samt fiskas med bottenskrapa. Venusmusslor odlas även på rep eller andra flytande strukturer.

WWFs råd