Fångsredskap och fiskemetoder

Hur fungerar en trål? Varför blir det bifångst? Och hur lång är egentligen en långlina? Här kan du läsa om de vanligaste fiskemetoderna!


Garn- eller nätfiske

Dessa fiskredskap används för att fånga många olika matfiskar. Storleken på maskorna gör att man kan undvika att fånga för små, för unga eller för stora fiskar.

Men trots sin selektivitet kan dessa redskap orsaka oavsiktliga bifångster av till exempel sälar, delfiner och dykande sjöfåglar som trasslar in sig.

Ett annat stort problem är det så kallade spökfisket, där förlorade fisknät driver runt i haven och fortsätter att fånga fisk under lång tid. Detta på grund av att de syntetiska fibrerna inte bryts ner.


SnorpvadRingnot

Ringnot eller snörpvad

Ringnot eller snörpvad, som det också kallas, är det största redskapet inom garn- och nätfiske.

Snörpvad är ett stort nät som läggs kring ett fiskstim, sedan dras nätets underkant samman och lyfts upp med fisken inuti. Ringnot kan kan fånga mer än 1 000 ton i ett enda lyft och används vid fiske av tonfisk, sill, skarpsill och makrill.


Drivgarn_till-vänster

Drivgarn

Drivgarn är nät som sätts ut med flöten vid vattenytan och får driva med strömmen. De kan vara flera kilometer långa och bildar en nätvägg för fisk som simmar förbi.

Drivgarn används vid sill-, lax- och makrillfiske ute till havs, men är förbjudna i Östersjön sedan 2008. Drivgarn orsakar ofta stora bifångster av sjöfågel, småvalar, sköldpaddor och hajar.


Snurrevad

Snurrevad

Snurrevad ser ut som en bottentrål till formen, men sätts ut och halas in mot fartyget som ligger stilla under fisket.

För halning av snurrevaden används långa rep. Snurrevadsfiske bedrivs endast av ett fåtal båtar på svenska västkusten, där det används för fångst av plattfisk som till exempel rödtunga.


Bottengarn

Bottengarn eller sättgarn

Bottengarn eller sättgarn används vid fiske av till exempel rödspätta, piggvar, havskatt och torsk.

De består av ledarmar med nätdukar fastsatta med tyngder eller pålar på botten. Fisken leds in i en fålla, som kallas huvudet, genom en trattformad ingång.


Krokfiske

Krokfiske

Krokfiske utgörs av en lina med en eller flera krokar som ofta läggs ut på ställen där det inte går att tråla. Krokredskap kan inte kontrollera vilken fiskart som hugger på agnet.


Linfiske

Linfiske utförs med långlinor eller långrevar/backor som de också kallas. På linan sitter krokar med agn, med 1–3 meters mellanrum.

Ofta binder man samman flera backor till en enda länk där totallängden kan variera från några hundra meter vid kustfiske till mer än fem mil i storskaliga, mekaniserade fisken. Långrev kan sättas längs med botten eller strax under ytan.


”Pole and Line”

”Pole and Line” (ett sorts grovt metspö) är en vanlig metod för att fånga tonfisk. Vid industriellt fiske varierar både form och storlek på spöna samt antalet fiskare ombord på båtarna.


Cirkelkrokar

Cirkelkrokar är en speciell sorts krokar som kan minska mängden bifångst av havssköldpaddor och hajar med så mycket som 90 procent.

flyttrål


Trålfiske

Trål är det vanligast förekommande fiskeredskapet vid kommersiellt fiske och står mängdmässigt för merparten av världens fångster. En trål är ett strutformat/koniskt nätredskap som släpas efter en eller flera fiskebåtar (sk trålare). Trålar finns i olika storlekar, från hobbytrålar för husbehovsfiske som kan dras av småbåtar med utombordsmotorer till mycket stora avsedda för  industrifiske.


Bottentrål

Demersal trål

Demersal trål är ett trattformat nätredskap som utformat för att fånga arter som lever på eller nära botten. Öppningen är bred, men avsmalnar i en bakre påse där fisken samlas. Trålen dras genom vattnet efter en båt.